Inköpsrundor

I dagarna de tre ska vi ut och köpa in saker till butiken och man vet aldrig vad man kommer hem med eller hur de olika auktionerna och ställena ska vara.

Det roligaste fyndet idag var nog den här fina dramaten. Vad säger ni? Cool så att klockorna stannar, eller hur? Och fullt fungerande och hel. 🙂

Vi kunde inte låta bli.

Syskåp string 50-tal

Vi har fått in ett skåp att hänga på väggen, ett syskåp med stringgavlar och ”inredning” inuti anpassat för sytillbehör. Skåpet är köpt 1954 på Carlsson & Reicke i Stockholm och originalkvittot finns kvar – dock har vi inte lyckats hitta någon information om skåpet förutom den vi fått av dess ägare.

Är det någon av er 50-talsintresserade och kunniga bloggare/läsare där ute, som vet något om skåpet? På en liten påse med krokar, som tillhör skåpet, står det ”String sybar”. Någon logga syns inte till, ej heller någon märkning på skåpet och inga träffar på Google så långt jag kan se. Det är otroligt fint, välbevarat och en fullträff för någon som syr och behöver en praktiskt förvaring med krokar, lådor och gallerkorgar (och nåldynan som är original).

Mått

Bredd: 59 cm
Höjd: 67 cm
Djup: 30 cm

Stringgavlarna ligger inuti skåpet och fästes på halva höjden av skåpets gavlar och på väggen.

—–

2011-10-05
Skåpet är nu sålt!

Det fina bordet


Det färdiga bordet med betsad och oljad skiva och svartbetsade ben i lyckligt sällskap av två andra 50-talsbord (eller om det är 60-tal).
Alla tre finns på blocket med mått och priser.
Sök på ”soffbord retro teak” så hittar ni.
Trevlig helg!

(SÅLDA)

Sagan om det fula bordet

Det var en gång ett bord som ingen tyckte om. Man var inte rädd om bordet utan det användes som underlag när man skrev med hårda pennor, det fick ta emot målarfärgsstänk och man till och med brände det lilla bordet med varma föremål så att det fick stora brännsår.

Bordet var ändå starkt och höll ihop så gott det kunde trots att det fick väldigt lite omtanke och kärlek. Varje kväll drömde bordet om att hamna hos någon som tog hand om det och uppskattade det för vad det faktiskt var. Ett otroligt tjusigt, praktiskt och hållbart bord från tiden 1950-1960. En vacker dag kanske drömmen skulle bli verklighet, tänkte bordet där det stod och tog emot stryk och tryck med pennor…

Plötsligt en dag fick någon för sig att bordet, som nu hade repor, brännmärken och nästan som en hel bok med bokstäver efter alla de hårda pennorna, skulle få en ny skepnad. Man tog helt sonika och målade bordet mahognyfärgat och vips var de fula märkena och såren borta.

Det lilla bordet kände sig så fult, så fult. Benen var fortfarande bärande och hyllan under bordsskivan var intakt, men mahogny? Bordet skämdes för hur det såg ut och sprang och gömde sig allra längst in i en stor dammig lokal där det passerade väldigt få människor.

Åren gick och när bordet nästan gett upp hoppet om att få känna sig älskat så dök det upp en tjej som såg bordet för vad det var, bortom all mahognybets/färg och alla brännmärken. Hon räddade bordet från sin misär och begav sig till sin butik där andra bord och gamla coola möbler höll till. Nu skulle bordets bästa sidor plockas fram och bordet skulle få glänsa.

Tjejen strök, med mjuk men bestämd hand, sandpapper mot bordets skiva och arbetade bort den hårda ytan av bets och färg. De fula brännmärkena slipades varsamt bort, tillsammans med alla inristade bokstäver och andra skavanker och bordet fick visa sin allra finaste insida som varit gömd i många år.

Fortsättning följer…