Så gav vi oss iväg på årets första sommarloppisrunda. Karin (Kaksmulan Design) och jag.
Jag är inget fan av shabby chic, men går fullkomligt loss inombords av idylliska lantliga miljöer. Och Hipstamatic gör det inte lättare för mig

Vi crusade runt i dagarna två och jag vet inte hur många LOPPIS-skyltar vi svängde av vid. (förlåt alla som eventuellt låg bakom oss – Man vet aldrig när vi svänger!)
Här är vi i ett rött gammalt trähus i Roslagen där de hade öppnat en loppis med saker som var kvar sedan huset var i bruk senast och lite påfyllning från vänner och bekanta. Här köpte jag en tallrikshängare till min kompis, mest på skoj, för han fick en Hammarby-tallrik av mig för någon vecka sedan och skojade om att den skulle hänga på väggen. Nu kan han! Ett slitet teakbord med trähylla undertill slog jag också till på. Om solen skiner på midsommardagen kommer jag att slipa det utanför butiken och hoppas få fram en vacker yta.

Tänk om väskor (och andra gamla saker) kunde tala…

Det syns inte på bilden, men tyvärr var sitsen möglig, så den står kvar i det gamla huset hos de trevliga människorna.
Vi har bara träffat härliga människor på vår runda. Det är verkligen uppfriskande att prata med folk på landsbygden (och i städerna).

Ugglan sa ingenting, han bara glodde.

Visst ser det helt underbart romantiskt ut? (bara en pojkvän som fattas)

Spegel spegel…

Och en vacker gammal stång i trappan…

Framför den här soffan stod bordet som jag köpte. Undrar om det inte stått där sedan det var nytt. Det passade verkligen in. Det fanns en fåtölj och ett tv-skåp också. Precis avmätt.

Här var det mest antikt. Inte riktigt vår grej, men en underbar miljö och ett par små retrofynd gjordes ändå.
Oj, så billigt, sa tanten som hade sin verksamhet här, när jag skulle betala. Haha, ja om man jämför med dina silverljusstakar och kristallkronor så… tänkte jag.

Det roligaste när man svänger in vid en LOPPIS-skylt är ju att man inte vet om man kommer till en lada där det ligger massa gamla verktyg och maskiner blandat med barnens gamla kläder, eller om det är något av intresse. Den värsta besvikelsen är den som infinner sig när man hamnar i ett hus/skjul med 90-talets ikea-köksprylar och vhs-band. Vi hade turen med oss den här rundan och av alla ställen vi sladdade in på så var det bara två sådana.
På bilden ser ni Karins fina väska och vaser (Jag har köpstopp på vaser och köpte bara två. En tysk röd med hänkel och en från Åseda i bärnstensfärgat glas) Resten på bilden finns i butiken.

På kvällen, dag 1, checkade vi spontant in på Hvilans Vandrarhem i Norrtälje istället för att åka raka vägen hem. Rekommenderas verkligen om man vill bo enkelt men hjärtligt.
Bilden är tagen nere vid hamnen i Norrtälje, innan vi åt en god och välbehövlig middag på Stället.